Ord
Petri debuterade med romanen ”Första rummet”. En enig kritikerkår drabbades av språket och närvaron. ”Petri skriver med obönhörlig konsekvens. Här finns ingen överflödig mening, varje stycke är laddat med innebörd”, skrev Steve Sem-Sandberg i SvD. Den andra boken var en reseskildring. En genre som Kristian Petri utvecklat i både litteraturen och filmen. Sedan följde en rad reseskildringar och novellsamlingar. De två senaste böckerna är ”Träsket” och ”Pappan”. Båda kom 2013. Nästa bok är ”Hotellet”, en ny reseskildring.
Texter
Mitt allra första jobb som kulturjournalist var som film- och teaterkritiker på Gaudeamus, kårtidningen på Stockholms universitet. I samma period var jag också filmkritiker på FIB/Kulturfront. 1986 fick jag ett sommarvikariat på Expressens kultursida. Min mentor var Nils Schwartz. På den tiden var Leif Zern kulturchef. Där fanns en känsla av att allt var möjligt. Redaktionen uppmuntrade ett personligt berättande. 1989, på sommaren, blev jag bjuden på lunch av Arne Ruth, DN:s kulturchef. Han erbjöd mig ett kontrakt som i mina ögon var svindlande: valfria utlandsresor, stort utrymme, höga arvoden… Då kändes allt självklart och enkelt. Jag trodde att det här livet bara skulle fortsätta...
Allting började på i Skåne. Inför sin 70-årsdag nästa vecka berättar Lars Norén för Kristian Petri om sin märkliga barndom på landsortshotellet i Genarp som satt så djupa spår i hans författarskap.
Både Homeros och Vergilius beskrev Campi Flegrei nordväst om Neapel som platsen för ingången till dödsriket. Författaren Kristian Petri reste dit med de antika klassikerna ”Odyssén” och ”Aeneiden” i bagaget. Och mötte signor Carlos Santillo – vägvisaren till underjorden.
Japanerna dyrkar körsbärsblomman. Och när våren kommer firas blomman, som symboliserar både lycka och förgänglighet, i hela landet. Författaren Kristian Petri tog helgtåget till Kyoto tillsammans med Anton Tjechov.
Trots allt som skrivits om den filmregissör som ofta kallas världens största, Orson Welles, saknas en förklaring till varför han lät sig begravas i en brunn på en gård i Spanien. Kristian Petri reste söderut för att söka svaret. Han hittade det bland en märklig samling människor där Welles fortfarande är i högsta grad levande.
Fotofantasterna vid det japanska berget Fuji försakar hus och hem för att ägna hela sitt liv åt jakten på den perfekta exponeringen. Kristian Petri följde en av dessa märkligt besatta bergsfotografer, med det talande namnet Rocky Tanaka, under några intensiva dygn.